Han Alex kan skriva...
Schulman, that is...
"Så känner jag inför vissa av de frågor ni ställt till mig. Jag måste tänka på annat.
Och då tänker jag på dig och mig alldeles ensamma på en fiskerestaurang i mycket avlägset land. En skugga står i sin rykande hytt och steker två fiskar enligt ett gammalt recept från Atlantis. Maten är överraskande som snubbeltråd. Små explosioner av vitlök, olja som rinner på tomatskivorna. Varje tugga säger att oceanen vill oss väl, ett nynnande från djupen. Allt är mycket kvavt här inne, utom det vita vinet som immar iskallt, rinner på utsidan. Det finns väldigt lite charm här inne. Tavlor på fartyg på väggarna. Personal som fräser åt varandra på främmande språk och fladdrar förbi våra bord utan att fråga om vi önskar lite mer bröd. Det här är en krog där alla vänder i dörren, utom vinden - och du och jag. Vi ber servitören om en extra filt och fnittrar förtjust när vi ser hur han låtsas ingenting höra och skyndar bort någon syssla i köket. Det går inte att provocera oss idag. Vi är oslagbara, inte rädda för något, jo rädda för bara en sak: att förlora varandra."
